Godkväll på er!

Vet ni vad?
Såfort jag skriver om W's sovvanor så ändras dem känns det som! ;)

Inättras var han superduktig och sov i sin säng fram till 05.
Då hämtade jag in honom till oss och innan R gick upp vid 06 så hade han somnat om och sov till halv 8.
Jag däremot kunde inte somna om...men var ändå ovanligt pigg när vi kom upp och åt frukost =)

Vi tog en promenad i det fina vårvädret och det var riktigt skönt att komma ut på en promenad vid 9.
Tänk att det redan är 1 mars, helt galet vad tiden springer iväg!

När vi kom hem busade vi litegrann innan det var dags för lunch och sen sova middag.
Idag låg han vaken riktigt länge och "pratade" innan han blev arg och jag fick gå in till honom.
Kliade honom på ryggen i ungefär 2 minuter och då somnade han direkt.

När han vaknade så åkte vi ner till lasarettet och mötte upp R.
Jag hade nämligen fått tid vid en aurora barnmorska för att prata om ett ev kejsarsnitt.

När jag blev gravid med W så var jag inställd på att jag "skulle ha" ett kejsarsnitt men med tiden (efter att jag pratat med psykolog) så ändrade jag mig och ville genomföra en vanlig förlossning (iaf till en viss del).
Sen la han sig i säte och vägrade vända på sig när vi gjorde vändningsförsök.
Just DÅ var jag besviken/ledsen för då hade jag ställt in mig på en vanlig förlossning.

Men i efterhand är jag inte det minsta besviken över mitt snitt.
Det gick SÅ smidigt, vi fick ett datum i god tid innan och kunde förbereda oss (så gott det gick iaf) på att bli föräldrar till världens finaste kille.
Det har nu läkt jättefint och syns knappt och jag känner inte av det det minsta.

Nu blev det ett litet sidospår om min första förlossning men idag var jag alltså på lasarettet för att prata om min kommande förlossning.
Jag fick en barnmorska som var jättetrevlig och förstående till min rädsla som nu alltså infunnit sig IGEN.

Egentligen är jag nog inte rädd för själva förlossningen (det har jag varit innan) för där finns det smärtlindring att få och jag har förstått att det gör ont!

Det jag nu har blivit SÅ rädd för är "efter skadorna" som kan orsakas utav en förlossning.
Vi pratade en del, jag berättade hur jag kände, hon förklarade men det bästa utav allt var att hon sa till mig att släppa allt om förlossning just nu.
Att jag skulle fokusera på att vara gravid och ta hand om W istället för att oroa mig över framtiden.

Jag har just nu snöat in totalt på just förlossningen och kan knappt tänka på något annat men jag SKA släppa det och sen när jag är i V35 så får jag en ny tid dit och då skall vi se hur jag känner inför allt.
Kanske har bebis lagt sig i säte som W gjorde och då är det ju så onödigt att jag gått och oroat mig nästan halva graviditeten och inte fått njuta istället (självklart så njuter jag ju men rädslan finns ju ändå i bakhuvudet).

När vi sen pratade lite allmänt om W så kände jag hur tårögd jag blev.
Ville berätta ALLT för henne om hur stolt jag är över honom och han verkligen är det bästa som hänt mig!
Kan sammanfatta mina tårögda ögon att det verkligen var gravidhormonerna som spökade för så sentimental brukar jag inte bli ;)

Har ni erfarenheter om kejsarsnitt x 2 eller råd så dela gärna med er?!



När jag kom hem så lekte vi en stund med W innan jag började med maten.
Dillstuvad potatis & gravad lax.
Riktig sommarmat =)

Efter maten fick W bada och efter att han ätit kvällsfika så övade vi på att gå och han gick omkring i säkert 5 minuter och var SÅ glad hela tiden och riktigt uppspelt över att han var så duktig.
R gick bakom honom ifall han skulle ramla men det gjorde han inte en enda gång. Skall bli spännande och se om han är lika modig imorgon =)

Nu sover han sen två timmar tillbaks och det är snart dags för oss att checka ut med.

Hoppas att ni har haft en fin dag!

Kram P